Blond & Sur

På årets SM i hembryggning, som hölls i Linköping, fick jag smaka på en välgjord blonde med lätt syrliga toner. Jag har för mig att ölet hette James Blonde, men kommer tyvärr inte ihåg vem som gjort det. Det var en av de ölen som stod ut från mängden på ett bra sätt under besöket och som jag verkligen tyckte om. Därför ska det bryggas någonting liknande.
Det känns fel att kalla detta för en suröl, jag vill ju bara ha den lite småsyrlig. För att få fram syrligheten kommer jag använda mig av syramalt i mäsken. Inga mjölksyrabakterier kommer användas, utan all syra kommer ifrån malten.
Däremot är jag osäker på hur mycket syramalt som krävs för att få ölet sådär smått syrligt som jag vill ha det. Jag tänker att det är bättre att ta för lite syramalt och att sedan behöva tillsätta mjölksyra vid buteljering om jag inte skulle vara nöjd. Nu består maltnotan i varje fall av 20 % syramalt, det återstår att se vad resultatet blir.

Malt
2800 g pilsnermalt
800 g syramalt
400 g havregryn

Mäskningsschema
Försockringsrast, 68,9 - 65,8 °C i 60 min
Utmäskning, 77,1 °C i 10 min

Humle
18 g East Kent Golding [6,00 %], koktid 60 min

Övriga tillsatser
1 krm jästnäring (White Labs), koktid 15 min
½ krm protafloc (granulat), koktid 15 min
5,5 g franska medelrostade ekkuber, sekundären
1220 g sharonfrukt, sekundären

Jäst
1 rör White Labs Belgian Golden Ale (WLP570)

Kolsyrajäsning
6,0 g socker per liter öl för att kolsyra ölen

Data
Koktid 90 min
Flaskvolym: 10 liter
OG: 1,068
FG: 1,014 / 1,000
IBU: 20
EBC: 10
ABV: 7,2 % / 9,1 %
 
Utförande
2014-12-20 Bryggning. Syramalten rördes ner då 15 minuter återstod av försockringsrasten.
2015-01-11 Buteljering.
2015-04-10 I och med att resultatet inte var vad jag förväntade mig, så tänkte jag först hälla ut hela satsen. Men så fick jag en snilleblixt! Flaskorna tömdes ut i en 5 liter stor glasdamejeanne och bottensatsen från en flaska Motherfunker (innehåller 12 olika sorters Brettanomyces från ECY34) hälldes också ner. Jag hoppas nu att de opassande fenolerna i ölet kan omvandlas till något funkigt och trevligt av Brettanomyces. Syran finns ju redan där, så inga mjölksyrabakterier tillsattes. Är det så att detta öl utvecklas på ett bra sätt, så kommer ek och eventuellt någon frukt tillsättas om några månader.

2015-06-15 SG 1,004. Smakar fortfarande inget vidare, men har fått en högre syra på grund av vidare utjäsning. Finns fortfarande en del fenoler och alkoholtoner har bildats, dock inget funk. Dessutom har konsisensen blivit en aning slimig, vilket är underligt eftersom att Pediococcus inte borde finnas i ölet...

5,5 g franska medelrostade ekkuber tillsattes efter sterilisering i ugn vid 150 °C i 10 minuter.

2015-10-01 Ölet hävdes över på färska, skivade sharonfrukter. 

2015-11-23 Buteljering, FG 1,000.

Resultat
Vid buteljering var ölet fortfarande rätt så grumligt, men klarnade efter bara någon vecka på flaska. Nu hälls ölet upp klart halmgult, doftar ganska skarpt fenoliskt med toner av nejlika och mandelmassa. I smaken finns en svag syrlighet som känns malplacerad och återigen lite för mycket fenoler och mandelmassa. Tyvärr, det här funkade inte för mig.
Vad jag förstått nu i efterhand så är WLP570 samma jäst som Duvel använder, och det tycker jag mig nästan känna igen, även om originalet är väldigt mycket renare. I mitt öl hade nog en rundare, fruktigare jästprofil fungerat bättre.
Efter ytterligare några veckor på flaska har kolsyranivån blivit alldeles för hög. Om det beror på att jäsningen inte var klar vid buteljering eller en infektion vet jag inte.

När jag provar ölet 1,5 år senare smakar det lika illa, om inte värre. Ölet sprutar som en högtryckstvätt ur flaskan, som jag tror var på gränsen till att explodera.
Bredvid provar jag samtidigt den brettade versionen med sharonfrukt. Den är klar gyllengul med ett litet skum som sjunker undan snabbt. I doften finns toner av rabarber, nejlika och lite sharon. Ölet smakar lätt fruktigt av ananas och sharon, där pepprigheten från nejlikan är mer dämpad, en enkel syra av lagom nivå finns och ett litet funk. Överlag ljusår bättre än den rena versionen, men ändå tråkig och ganska endimensionell. Det känns fortfarande att det är Duveljäst i grundölet.

På årets Belgoträff i Uppsala mötte jag återigen bryggarna (Mats Hellman, Maria Hellman, Bo Eriksson, Mathias Hansson, Anders Lundin) till ölet James Blond. Där fick jag höra att ölet naturligt blev syrligt med tiden på flaska. Bryggarna menade att naturligt förkommande mjölksyrabakterier gav upphov till den lilla, men ack så trevliga syran i ölet. Inga mjölksyrabakterier eller syramalt användes alltså. Det låter underligt i mina öron att lyckas så bra med en infektion, men dom verkade väldigt övertygade om att så var fallet.
De hade med sig ölet James Brown till Belgoträffen, dock utan någon syra. Det var ett förträffligt öl som faktiskt tog guld i folkets val.