Pseudolambik 6

Denna sats pseudolambik ska jäsas på sedimentet ifrån sats 3. Jag ska passa på att tömma damejeannnen och flytta sats 3 till frukt under samma dag som jag brygger sats 6. I övrigt är receptet likadant, men jag byter nu ut Saccharomyces-källan från F2 till T-58, som är en belgisk jäststam. Förhoppningsvis ger den lite mer fenoler som Brettanomyces och andra mikroorganismer kan jobba vidare med för att skapa rejält med funk.

Malt
2000 g pilsnermalt
2000 g munichmalt
2000 g krossat vete (Kungsörnens Vetekross)

Mäskningsschema (Turbid mashing)
45 °C i 15 minuter
52 °C i 15 minuter (Proteinrast)
65 °C i 15 minuter
72 °C i 30 minuter (Försockringsrast)
78 °C i 20 minuter (Utmäskning)

Humle
25 g Hallertauer Mittelfrüh [3,60 %], koktid 60 min

Övriga tillsatser
2,5 krm jästnäring (White Labs), koktid 15 min
20 g franska medelrostade ekkuber, sekundären
900 g plommon, sekundären
1000 g svarta vinbär, sekundären
620 g aprikoser, sekundären
1000 g rödbetor, sekundären
22 g viol (torkad), sekundären

Jäst
Bottensatsen från Pseudolambik 3
Bottensatsen från en 750 ml flaska Girardin Black Label Geuze (2013)
Bottensatsen från en 750 ml flaska Girardin Black Label Geuze (2014)
½ paket Safbrew T-58 torrjäst

Kolsyrajäsning
7,0 g socker per liter öl för att kolsyra ölen

Data
Koktid 90 min
Flaskvolym: 23,6 liter
OG: 1,053
FG: 1,014
IBU: 11
EBC: 13
ABV: 5,2 %

Utförande
2015-04-11 Bryggning.
Vetet förklistrades med 1 dl pilsnermalt och 4,0 liter vatten, som först värmdes till 68 °C där det fick stå i 15 minuter. 1 liter vatten tillsattes och det hela kokades upp. Veteblandningen fick stå och puttra i 15 minuter.
Det förklistrade vetet hälldes i mäskkärlet. Malten och 6,0 liter kallt vatten rördes ner. Temperaturen hamnade på 48 °C där mäsken fick stå i 15 minuter.
2,5 liter kokande vatten tillsattes till mäsken, vilket gav 53 °C. Mäsken fick stå i 15 minuter.
2,8 liter vört tappades ut från mäskkärlet och hälldes i en gryta och fick koka upp.
7,0 liter kokande vatten och 1,0 liter kallvatten tillsattes till mäsken, vilket gav 64 °C. Mäsken fick stå i 15 minuter.
7,3 liter vört tappades ut från mäskkärlet och hälldes i grytan och fick koka upp.
7,0 liter kokande vatten och 0,5 liter kallvatten tillsattes till mäsken, vilket gav 73 °C. Mäsken fick stå i 30 minuter.
All vört tappades ut från mäskkärlet, hälldes i grytan och vämdes upp till 95 °C.
Vörten i grytan hälldes sedan tillbaka ner i mäskkärlet och 0,5 liter kallvatten tillsattes, vilket gav 81 °C. Mäsken fick stå i 10 minuter.
3,0 liter vört recirkulerades.
Lakning med 9,0 liter vatten (88 °C) gav 29,0 liter vört i grytan & pre boil-OG 1,047.
Vörten kokades i grytan under 90 minuter.
25 liter kyld vört med OG 1,057 hälldes i damejeannen (ej rengjord) med bottensatsen från sats 3. 2,0 liter rumstempererat kranvatten tillsattes för att sänka OG till 1,053. Därefter tillsattes torrjästen samt bottensatserna från Girardinflaskorna.

Eftersom att sats 3 hade lite konstiga toner av epoxylim samt smöriga popcorn så var jag lite orolig över att även denna sats ska bli likadan. Dock hoppas jag att bytet till T-58 samt de nya bottensatserna kan styra ölet åt rätt håll.

2016-01-31 Franska medelrostade ekkuber kokades 5 minuter i vatten, som sedan silades av. Ekkuberna tillsattes till ölet. Detta för att dämpa den kraftiga smaken av ek.

2016-06-05 FG 1,014.

6 liter togs ur för blandning av pseudogeuze.

8,5 liter hävdes över till ny damejeanne med plommon, svarta vinbär och aprikos där kärnorna fick följa med. Till denna damejeanne tillsattes även 1 liter pseudolambik 4C.

9,5 liter hävdes över till ny damejeanne med råa, skalade och klyftade rödbetor samt torkade violblommor.

2016-07-10 Buteljering av satsen med rödbetor (8,25 liter), FG 1,013.

2016-09-18 Buteljering av satsen med plommon, vinbär och aprikoser (9,0 liter), FG 1,015.

Resultat

Den naturella versionen är trevlig med en klar bärnstensfärgad vätska. Doften är frisk med omogna äpplen, mineraler, lite mossa. Smaken innehåller mer tanniner och en relativt hög syra som gör att ölet uppfattas aningen svårdrucket. I övrigt finner jag också gröna äpplen, vitpeppar och ett litet stallfunk. En överlag trevlig pseudolambik utan några större konstigheter, men som vanligt med en något hög syra. Som tur är har epoxylimstonen inte följt med bottensatsen från pseudolambik 3.

Versionen med rödbeta och viol hälls upp vackert djuprött. Doften domineras av jordig, fruktig rödbeta. Likaså smaken har fokus på rödbeta, där en jordighet möter funket på ett bra sätt, syran mildras (pga rödbetans naturligt höga pH?) och en frisk mineralisk ton finns närvarande. Violen går inte riktigt att urskilja, men kan bidra till den uppfattade fruktigheten. En riktigt rolig kombination.

Den andra versionen med plommon, vinbär, aprikos har en betydligt högre syra, som ändå är okej ihop med den stora fruktigheten. Färgen är vackert djupröd med lila inslag. I doften finns en komplex blandning av svarta vinbär, plommon, persika och lite mandel. Smaken är tydligt sur, där svarta vinbär och plommon sticker ut som mest tydliga, men toner av björnbär, körsbär och persika finns också. Det känns inte som att aprikosen bidrar med annat än syran. Kärnorna från stenfrukterrna verkar ha bidragit med en fin nötighet som smakar mandelmassa. Även detta en trevlig smakkombination om än en för hög syra.