30 oktober 2016

Fatflytt

Trots att fatprojekten varit nära på att läggas ner totalt, räddas nu Brasse från fattrion och kommer få ett nytt hem i Göteborg. De andra två faten kommer leva vidare på Sad Robot, med ännu okänt innehåll. Soleraprojektet i Brasse har ändå kommit så långt och gett ett så pass bra resultat att det vore väldigt tråkigt att lägga ned. För att överhuvudtaget kunna lyftas så tömdes fatet på öl, som under tiden förvarats i corneliusfat. De återstående 90 litrarna efter uttaget av den gamla ölen, som nu är en blandning av 1- och 2-årig pseudolambik, tappades tillbaka ner i fatet när det väl var satt på plats i den nya källaren. Lagringslokalen är några grader svalare året om, vilket nog bara är bra för att hålla syran nere i ölet.
Min del bryggs med mältat vete, vilket kanske inte är optimalt, men med det korta beskedet fanns inte många alternativ. Jag tillsätter lite rågflingor och försöker mäska lite extra högt för att undvika ett tunt öl. Vi elva bryggare har kommit fram till att fortsätta med en tredjedel munichmalt i maltnotan för att ge lite mer färg. Alla bryggare jäser även med T-58, som är en bra universaljäst för belgisk öl.
Med bara ett 225l rödvinsfat i åtanke hoppas jag att vi ska kunna finslipa vår solerateknik ännu mer framöver. Att minimera ättiksyraproduktionen ligger i högt fokus och än så länge ligger vi på trevliga nivåer, men vi kommer att behöva justera recept och fathantering framöver för att i längden kunna producera god öl.

Malt
1000 g pale ale malt
1000 g munichmalt
1000 g vetemalt
300 g rågflingor

Mäskningsschema
Försockringsrast, 71,6 - 68,2 °C i 60 min
Utmäskning, 76,8 °C i 10 min

Humle
18 g Styrian Golding Bobek [3,20 %], koktid 60 min
200 g Styrian Wolf, torrhumling 7 dagar

Övriga tillsatser
4 ml mjölksyra (80 %), mäsken
1 krm jästnäring (White Labs), koktid 15 min
4 kg aprikospuré/persikapuré, sekundären

Jäst
½ paket Safbrew T-58 torrjäst

Kolsyrajäsning
8,4 g socker per liter öl för att kolsyra ölen

Data
Koktid 60 min
Flaskvolym: 13 liter
OG: 1,049
FG:
IBU: 10
EBC: 12
ABV:

Utförande
2016-10-22 Bryggning av min delsats.
2016-10-29 Alla delsatser överförda till fatet, som nu är mestadels fyllt. Även några bottensatser från kommersiella (Boon) och hembrygda (ECY Dirty Dozen) suröl tillsattes. Förhoppningsvis kommer de sista delsatserna (30l) bryggas och föras över till fatet inom en snar framtid.
2017-05-25 Uttag av 100l suröl, där blandningen nu börjar bli lite mer komplex:
50% 1-årig suröl
25% 2-årig suröl
25% 3-årig suröl
60l av denna geuze-liknande suröl buteljerades naturell. Resterande del delades lika och smaksattes gemensamt med aprikospuré/persikapuré respektive en för mig ny humlesort vid namn Styrian Wolf. Beskrivningen lyder "Arom: tropisk frukt (passionsfrukt, mango), svarta vinbär, ananas, hallon, blåbär. Smak: tropisk frukt, blåbär, melon, hallon, fläder, viol.".
2017-06-25 Buteljering av delsatsen smaksatt med puré av aprikos och persika. Här tillsattes även ett paket rehydrerad champagnejäst vid buteljering ihop med 2 mockasockerbitar per 75cl flaska (5,6 g/l). Tidigare har vi kört 3 mockasockerbitar per flaska (8.4 g/l). Jästen tillsattes för att minska produktion av tetrahydropyridiner (THP) eller vad vi kallar vetedegssmak. Om det fungerar får vi se. 

Resultat
Den naturella versionen höll upp bra med trevlig syranivå, var vinös och gav fina toner av stenfrukt med ett speciellt ostfunk och tog 3:e pris i kategorin "syrligt öl" för SM i hembryggning 2018. 
Torrhumlingen gav denna gång en mer örtig ton där halm, svartvinbärsblad och mineraler framtonades. Kombinationen med amerikansk humle fungerade i mitt tycke bättre. 
Versionen med aprikos och persika gav bäst resultat där frukten kom fram fint ihop med vitt vin, lätt funk, fattoner och en aningen hög syra. 

10 oktober 2016

Belgian Beehavior

Nu blir det dags att sätta en ny sats mjöd som jag länge varit sugen på att kicka igång. Det blir en tolkning av Superstitions Blue Belgian, en av mina absoluta favouriter i genren. Jag ska använda samma öljäst och kandisirap som för min Dubbel, detta för att få en belgisk ton på mjöden. Efter primärjäsning ska svenska blåbär (billberries) tillsättas för att ge en balanserande syra och lätt fruktighet. Jag vill ändå att fokus ska ligga på kandisirapen och jästen där plommon, karamell och russin ska få dominera.
För att få en stark (15-16% ABV) och söt mjöd krävs en tolerant jäst. WLP500 ska enligt White Labs klara att jäsa upp till 15%, och nu när jag redan gjort en stadig förkultur i dubbeln så hoppas jag att den ska klara att jäsa ut mjöden helt. Stannar den ändå på vägen så kommer EC-1118 tillsättas.
Denna gång hoppar jag över staggered nutrient addition (SNA), utan all jästnäring kommer tillsättas från start. Jag tror faktiskt inte att det har en så stor påverkan.
Dalsländsk honung från förra säsongen kommer användas både för primärjäsning och uppsötning innan buteljering. Vi får se om jässtopp behövs eller om jästen naturligt stannar runt 15%. Troligen är det en sensommarhonung eftersom att den har en lite mustigare smak än den jag använde förra gången.

Honung
3350 g sensommarhonung från skörden 2015
908 g Belgian Candi Syrup D

Övriga tillsatser
6,6 ml Brewcraft Yeast Energizer
13,2 ml Brewcraft Diammonium phosphate (DAP)
1125 g blåbär, sekundären
½ förpackning jässtopp

Jäst
Bottensatsen från Dubbel (White Labs WLP500)

Data
Flaskvolym: 9,0 liter
OG: 1,135
FG: 1,003
ABV: 15 %

Utförande
2016-10-10 Honung samt kandisirap löstes upp i 5,8 liter vatten.  Jästnäringen rördes ner. Lösningen värmdes upp till 66 °C, skummades av och fick stå vid samma temperatur under 30 minuter med kopparspiralen nedsänkt. Efter kylning till rumstemperatur hälldes lösningen på jästkakan från dubbeln och kallt kranvatten tillsattes för att uppnå totalvolymen 10,0 liter. Locket på jäshinken stängdes och det hela skakades runt för en lätt syresättning. Kontrollerad jäsning skedde vid 17,0-17,5 °C.
2016-10-24 Jästemperaturen ökad till 17,8-18,2 °C.
2016-10-29 Frysta tinade blåbär tillsattes.
2016-12-04 Mjöden (9,1 liter) hävdes över till ny jäshink, som ställdes i rumstemperatur. SG 1,004 visar på bra utjäsning med den belgiska jästen.
2017-02-19 Mjöden hävdes om igen (8,5 liter) för att få en klar vätska vid buteljeringen. Samma honung användes för att söta upp. En bit honung (1 kg)  i taget löstes upp i lite vatten, värmdes upp till kokpunkten, skummades av och rördes sedan ner i mjöden. Efter avsmakning landade SG på 1,037. Ett halvt paket jässtopp tillsattes och mjöden buteljerades. Några få flaskor späddes ut (8%, vatten/pseudolambik 5A) för att balansera upp den höga sötman.

Resultat
Mjöden hälls upp klart bärnstensröd. Doften är intensiv av honung, karamell, plommon, skumbanan och lite blåbärssylt. Mjöden smakar fylligt, sött av honung, karamell, blåbärssylt, skumbanan och nejlika. En liten kryddighet kommer fram från honungen, så som det kan göra när man har för mycket honung i te. En brännande alkoholton kommer också fram.
Den utspädda versionen har i princip samma färg, med en inte lika grotesk doft av honung, där karamell och bär kommer fram aningen mer. Smaken är söt med karamell, torkade plommon, blåbärssylt, skumbanan och nejlika där en mindre hettande alkoholton kommer fram. I eftersmaken finns en liten syrlighet.
Jag kan inte betämma mig för vilken version jag uppskattar mer, båda är alldeles för obalanserade åt det söta hållet. Jag hade antagligen behövt ha i minst 300g blåbär/liter för att få upp en syra som kan balansera upp mjöden. Annars är jag positivt förvånad över hur bra den belgiska jästen klarade att jäsa ut mjöden, och smaksättningen känns som ett koncept att jobba vidare på. Jag undrar om honungen jag använt denna gång verkligen är så passande att göra mjöd på, jag tyckte att den gav en lite väl brutal ton av honung vid uppsötningen.