31 december 2013

Nyårslöften

Det gångna året har varit väldigt lärorikt och jag hoppas att det fortsätter så. 16 olika öl har bryggts och jag tycker att ölen bara blivit bättre och bättre för varje bryggning, även om det långt ifrån varit klockrena resultat varje gång.
Jag hade viljat brygga oftare för att lära mig mer, och det är någonting som jag har tänkt göra under nästa år. Förhoppningen är att jag ska hinna brygga 2 gånger i månaden, och i nuläget känns det inte direkt som ett problem.

Hittills har jag bryggt olika öl varje gång, och det tänker jag nog faktiskt fortsätta med. Det är säkert jättebra att i början av sin bryggarkarriär öva upp sig att brygga ett grundrecept riktigt bra, men jävlar vad tråkigt det skulle vara. Jag har kommit fram till att jag antagligen kommer brygga snarlika recept eller ölstilar på årsbasis, det vill säga att jag brygger en IPA på våren, en saison på sommaren, en stout på hösten och en barley wine på vintern exempelvis. En anledning till detta är att temperaturen i lägenheten varierar med årstiderna, vilket gör det optimalt att brygga olika ölstilar vid olika tillfällen. Först måste jag däremot komma på vad jag tycker om att brygga och formulera recept som känns så bra att jag vill brygga dom igen, och det kräver träning.

Något jag inte känner mig helt nöjd med är kombinationen av BeerSmith och mitt bryggsystem, som sällan fungerar helt felfritt vad gäller utbyte, uppskattat OG och volymer. Så under det kommande året hade jag tänkt prova andra metoder än BIAB, och kanske förlita mig lite mindre på BeerSmith nu när jag fått en känsla för det hela. Hink-i-hink är en metod som jag kommer prova.

Nu när jag lärt mig hur bryggningen går till så vill jag fokusera mer på jäsningen det kommande året.
Att kunna kontrollera jäsningtemperaturen är också något som jag gärna hade viljat göra, men det kräver i princip ett kylskåp, och det känner jag inte att jag har plats för i min lilla etta. Däremot vet jag att flera använt frigolitlådor med frysta kylklampar i för att sänka temperaturen under sommaren och det kan säkert vara värt att prova.

Ett problem jag haft med flera satser är för hög kolsyrahalt eller skumbildning efter flaskjäsningen, trots rimliga mängder primningssocker. Jag vet inte om det beror på att ölen inte jäst ut helt och hållet och att jästen återuppväcks av att den rörs upp när jag gör flasktappningen eller om det är frågan om någon typ av infektion. Hur som helst är det här något jag vill gå till botten med under det kommande året och reda ut problemet.

Jag har nästan varit rädd för att göra förkulturer, det är ju ändå ett steg som ökar risken för infektion. Men det tänker jag bli bättre på nu. Och jag tänker införskaffa enklare labutrustning för att lyckas med detta. Det känns otroligt nördigt, och det ser jag fram emot!

Brett och bakterier kommer det också bli mer av nästa år kan jag säga. Jag tycker verkligen om vad de kan göra med ett öl, och samtidigt är det väldigt skönt att inte behöva vara lika orolig för infektioner.

Nu får ni ha ett riktigt fint nyår!

28 december 2013

Recension av Ekstedts verk

Fabrikör Ekstedt är en stor inspirationskälla för mig, främst för hans pseudolambics, men det tar vi en annan gång.

Jag har nu fått nöjet att avsmaka några av hans kreationer, som alla håller mycket hög kvalitet. Jag tänkte här recensera de fyra öl jag provat i lugn och ro.

Bälgoblond
Färgen är djupt halmgul med nästan röda nyanser medans skummet är vitt, krämigt och kompakt. I smaken finner jag runda fina belgiska toner av mandelmassa och diverse frukter, som fungerar bra i den relativt torra ölen, som ändå har en mjuk munkänsla. Jag föredrar lite rundare, något sötare, inte lika torra blondiner, men det är väl en smaksak. Mycket bra jobbat och smaken som jästen gett tycker jag passar klockrent!

Bälgoporter
En mörkröd vätska flödar ut ur flaskan, träfffar glaset och bildar ett smutsvitt skum, som ganska snabbbt sjunker ihop. Ölet doftar fruktigt av päron och torkad aprikos. Munkänslan är mjuk och fyllig, om än med lite mycket kolsyra, och har en fin smak av typisk belgisk jästkaraktär och päron även här. De rostade tonerna är ganska snälla, men jag tycker att det passar bra i det här ölet. Alkoholen har en värmande eftersmak, där päronsmaken också sitter kvar rätt så länge efter några klunkar. En mycket välbryggd öl får jag säga! Inte heller helt olik Rochefort 10, som jag kom att tänka på när jag drack den.
Om jag ska jämföra den här med Bälgostouten, som jag nyligen drack på Amylases vinterölsträff, så är den här fruktigare, mjukare och lite sötare, vilket i och för sig inte är så konstigt med tanke på att flaskan Bälgoporter var ett år gammal.


Tre
Doften känns väldigt typisk för brettanomyces-jäst, och där finner jag hö, fenoler av nejlika, övermogna äpplen och frisk skogsmossa. Smaken bjuder på en mjuk kolsyra som möter aningar av övermogen frukt samt nejlikor och avslutas med en frisk gräsighet.
Den bästa av dessa fyra öl enligt mig, riktigt fina smaker som bretten spottat ur sig!


Tre, torrhumlad
Både arom och smak dominerades av exotiska humlesmaker där Citra verkligen stod i centrum. Det var som att ta ett sniff ur en förpackning  med Citra-humle. Brettanomycesjästen slog inte igenom särskillt mycket, men den fannns ändå närvarande vilket gav en skön höig smak.
Jag hade alla dagar valt denna framför alla nya india pale ales, och jag hoppas att bretten kommer ge ifrån sig mer smak med tiden. Riktigt fin öl det här också.
 
Stort tack för att jag fick smaka dessa öl!

22 december 2013

Pseudolambik 2A, 2B & 2C

Efter att ha provat ett par andra hembryggda pseudolambikar, så har jag blivit frälst. Det här är grejen! Så nu har jag planerat att brygga pseudolambikar med jämna mellanrum i och med att det tar en sån jädra tid att få dem färdiga. Planen är att brygga 3 gånger om året, så att jag kontinuerligt kommer ha en "ny" suröl att prova.

Malt
3000 g pilsnermalt
400 g puffat vete
300 g munichmalt
500 g maltodextrin

Mäskningsschema
Försockringsrast, 70,5 - 68,1 °C i 75 min
Utmäskning, 85,0 °C i 10 min

Humle
16 g Fuggles [4,80 %], koktid 100 min

Övriga tillsatser
5 ml mjölksyra (80 %), mäsken
1,5 krm jästnäring (White Labs), koktid 15 min
40 st älgörtsblomklasar, sekundären
1500 g röda krusbär, sekundären
45,0 g rooibos-te, sekundären i 6 timmar

Jäst
Bottensatsen från en 375 ml flaska Girardin Gueuze Black Label
Bottensatsen från en 375 ml flaska Tilquin Oude Gueuze á l'Ancienne
Bottensatsen från en 375 ml flaska Cantillon Gueuze 100% Lambic Bio
1 krm Safbrew F2 torrjäst

Kolsyrajäsning
7,5 g socker per liter öl för att kolsyra ölen

Data
Koktid 100 min
Flaskvolym: 15 liter
OG: 1,068
FG: 1,025
IBU: 11
EBC: 8
ABV: 5,7 %

Utförande
2013-12-22 Bryggning.
Vörten fördelades jämnt mellan tre glasdamejeanner, det vill säga 5 liter vört i varje damejeanne. Dessa namnges så länge 2A, 2B och 2C.
Torrjästen rehydrerades i 1 dl 30 °C kranvatten i 10 minuter, och vätskan fördelades sedan lika mellan de tre glasdamejeannnerna.
I sats 2A hälldes bottensatsen från Girardinen.
I sats 2B hälldes bottensatsen från Tilquinen.
I sats 2C hälldes bottensatsen från Cantillonen.
OG blev högt över vad jag tänkte mig den här gången, men samtidigt vill jag inte späda ut ölen, så jag får helt enkelt hålla tummarna för att det ändå blir bra med en suröl på över 8 % ABV.
2014-03-11 Bottensatsen från en 375 ml flaska Fabrikör Ekstedts Citrik hälldes i 2A eftersom att jäsningen avstannat.
2014-03-22 Bottensatsen från en 750 ml flaska Hanssens Oude Gueuze hälldes i 2C för att ge ölet mer syra.
2014-04-14 Bottensatsen från en 375 ml flaska 3 Fonteinen Intense Red hälldes i 2C.
2014-07-08 Älgörtsblommor plockades, sköljdes av och kokades under lock i 60 sekunder i 1 dl vatten. Efter avsvalning tillsattes det hela till 3 liter av sats 2B.
2014-07-12 Blommorna silades bort från sats 2B, som buteljerades med FG 1,027.
2014-07-17 Tinade krusbär tillsattes till 4 liter av sats 2C.
2014-08-10 Bottensatsen från en 375 ml flaska 3 Fonteinen Intense Red hälldes i 2A.
2014-09-15 Buteljerade 2 liter av sats 2A naturell.
2 liter av sats 2A smaksattes med Rooibos-te. Teet lades i en humlekokpåse, som fick ligga i ölet under 6 timmar i rumstemperatur. Därefter buteljerades även detta öl.
2014-10-12 Buteljerade sats 2C med krusbär. Hade jäst ner till 1,021.

Resultat
De sex varianterna provades årsgamla med Mankers surisar.
Från vänster till höger i bild har vi lambik med rooibos (sats 2A), naturell lambik (sats 2A), lambik med älgört (sats 2B), naturell lambik (sats 2B), lambik med röda krusbär (sats 2C) och slutligen naturell lambik (sats 2C).
I denna sats kände vi alla olikheter mellan de neutrala lambikarna. Intressant att det kan bli så pass stor skillnad bara beroende på vilka bryggeriers bottensatser som används.
Den i princip gemensamma favouriten av de neutrala lambikarna var sats 2A som hade en välbalanserad smak av funkigt stall, gammal handduk och äpple samt en fin syra utan vetedegstoner eller vinäger.
Vi hade blandade tankar kring sats 2B. Själv tyckte jag att det var den sämsta av de tre, med lite väl funkiga toner av kattmat, blött hö, pilsnermalt och päron samt en aningen lägre syra. Dock verkade surisarna uppskatta denna variant som de påstod smakade ädelrötade druvor.
Sats 2C hade den högsta syran, som också kändes lite rivig och eventuellt lite acetisk. Jag hittade toner av blött gräs, ek och vanilj, trots att ingen ek använts.

När det kommer till de smaksatta lambikarna hade vi återigen skilda åsikter.
Dock var alla överens om att lambiken med rooibos var överlägset bäst. Den hade läckra toner av just rooiboste där jag fann hibiskus, rosor, jord, snus, massvis med rabarber och en bra syra där lätta tanniner avslutade fint. Jag trodde att teet skulle ge mer färg åt ölet, men det blev knappt någon skillnad.
Lambiken med älgört var det bara jag som uppskattade. I mina ögon doftade och smakade den verkligen älgörtssaft och som blommande älgört gör på sommaren. Smaken är svår att beskriva, men ska jag försöka är det någon blandning av fläderblom, grönt te och äpple. Det hela avslutas med en lite udda torr eftersmak som känns vegetabilisk. Surisarna däremot tyckte att det här var den sämsta av de smaksatta lambikarna, med väldigt mycket fenoler och bränt gummi.
Surisarna verkade uppskatta lambiken med krusbär, medans jag tyckte att den var helt förfärlig. Det var den suraste av alla delsatserna, med doft av cigarrfimp i urinoar, stall och kändes nästan lite acetisk. De vegetabiliska skaltonerna från krusbären slog igenom ganska mycket, vilket gjorde ölen kärv.

Det var kul att se en så stor variation mellan de naturella lambikarna. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så stor skillnad bara genom att använda olika bottensatser.
Förvånansvärt nog jästes inte maltodextrinet ut, vilket resulterade i en normal alkoholhalt för stilen. Det är jag glad för nu i efterhand, speciellt eftersom att ölen inte känns söta. Eventuellt lite fylligare än normalt, men det skadar verkligen inte. I fortsättningen ska jag inte dosera något maltodextrin i lambikar.
Alla öl hade en mjuk kolsyra, som jag tyckte var lagom. Den här mängden socker för kolsyrajäsning verkar således optimal.
Inga vetedegstoner fanns i någon av ölen, som jag i och för sig inte smakat på direkt efter buteljering.
När det gäller de smaksatta lambikarna kan vi konstatera att rooibos var en klockren kombination, medans krusbär verkar vara svåranvända. Samma sak har jag erfarit från andra öl med krusbär. Frågan är om det hade blivit bättre om krusbären passerades så att skalen inte följer med. Det är nog inget jag kommer prova dock.

14 december 2013

Finbesök

Ja, idag har Manker och hans surisar (Ludvig och Fredrik) varit här på lunch för att avsmaka lite öl. Min plan var att försöka laga någonting som skulle fungera med min köttporter. Jag tror att en rätt med kött hade blivit för mycket tillsammans med det ölet, så istället fick det bli en svamprisotto.
Lyckligtvis så fungerade det faktiskt väldigt bra ihop med köttportern, och jag får säga att både risotton och ölen lyftes av varandra. Kul! Det får helt klart bli mer experimenterande med kombinationer till köttportern.

Efter lunchen följde en provning med en del roliga öl, därbland några hembryggda, där det faktiskt var premiär för min Gose.
Tyvärr hade den inte fått tillräckligt med syra, vilket i och för sig var ganska förväntat. Det vi gjorde då var att tillsätta små mängder av mjölksyra till glaset med Gose, och det gjorde faktiskt ölen mycket godare. Så nu funderar jag på att kapsylera om hela satsen och hälla ner lite mjölksyra i varje flaska.

Dessutom passade jag och Ludvig på att pyssla om mina lambics som står på jäsning.
Jäkligt roligt att ni ville komma förbi på ett besök, det får vi göra om!

13 december 2013

Pot Belly Brew Shop Homebrew Competition

Nyss hemkommen från en intressant hembryggartävling anordnad av den nya hembryggarbutiken i Göteborg, Pot Belly, så tycker jag att det är väldigt kul att se att de hembryggda ölen håller en hög nivå. Temat för denna tävling var porter och stout, och den enda färdiga ölen jag hade hemma av denna sort var min Köttporter, så jag traskade dit med ett par flaskor av min Köttporter strax innan tävlingens start. Totalt provades 37 olika hembryggda öl av tre SHBF-utbildade öldommare inför publik under kvällen, vilket också var intressant för oss som var där och lyssnade då vi fick vara med och förstå tankegången hos dommarna.
När turen kommit till mitt öl, så fullkomligen sprutade det ut öl från både första och andra flaskan när kapsylen öppnades. Inte helt lyckat, men också konstigt då de flaskor jag öppnat tidigare inte alls haft tendens till att spruta så. Jag gissar att det kan bero på att flaskorna skumpat runt i min väska strax innan att de provades och att de var varma. När ölen även luktade köttbuljong och smakade salt, så ratades den helt och hållet, lite synd kan jag tycka, men jag förstår dom också. Det är verkligen en konstig öl, och rent stiltypiskt vet jag inte vart man ska lägga den.

8 december 2013

Mina ekade öl

Igår, innan Amylases Vinterölsträff, passade jag på att smaka av de öl som nu ligger på ek för att få en uppfattning om hur lång tid det tar för ölet att ta smak av kuberna respektive flisorna.
De två mörka öl, som nu legat på ekkuber i omkring en månad hade inte tagit upp speciellt mycket smak, även om man kunde skönja en ton av ek i båda ölen.
Däremot hade min Imperial White Vanilla Stout tagit en del smak av bourbonekflisorna, som den nu fått lagras på i en och en halv vecka. För att inte dra ut allt för mycket tanniner ur flisorna, så kommer jag buteljera ölen i mellandagarna.