Pseudolambik 6

Denna sats pseudolambik ska jäsas på sedimentet ifrån sats 3. Jag ska passa på att tömma damejeannnen och flytta sats 3 till frukt under samma dag som jag brygger sats 6. I övrigt är receptet likadant, men jag byter nu ut Saccharomyces-källan från F2 till T-58, som är en belgisk jäststam. Förhoppningsvis ger den lite mer fenoler som Brettanomyces och andra mikroorganismer kan jobba vidare med för att skapa rejält med funk.

Malt
2000 g pilsnermalt
2000 g munichmalt
2000 g krossat vete (Kungsörnens Vetekross)

Mäskningsschema (Turbid mashing)
45 °C i 15 minuter
52 °C i 15 minuter (Proteinrast)
65 °C i 15 minuter
72 °C i 30 minuter (Försockringsrast)
78 °C i 20 minuter (Utmäskning)

Humle
25 g Hallertauer Mittelfrüh [3,60 %], koktid 60 min

Övriga tillsatser
2,5 krm jästnäring (White Labs), koktid 15 min
20 g franska medelrostade ekkuber, sekundären
900 g plommon, sekundären
1000 g svarta vinbär, sekundären
620 g aprikoser, sekundären
1000 g rödbetor, sekundären
22 g viol (torkad), sekundären

Jäst
Bottensatsen från Pseudolambik 3
Bottensatsen från en 750 ml flaska Girardin Black Label Geuze (2013)
Bottensatsen från en 750 ml flaska Girardin Black Label Geuze (2014)
½ paket Safbrew T-58 torrjäst

Kolsyrajäsning
7,0 g socker per liter öl för att kolsyra ölen

Data
Koktid 90 min
Flaskvolym: 23,6 liter
OG: 1,053
FG: 1,014
IBU: 11
EBC: 13
ABV: 5,2 %

Utförande
2015-04-11 Bryggning.
Vetet förklistrades med 1 dl pilsnermalt och 4,0 liter vatten, som först värmdes till 68 °C där det fick stå i 15 minuter. 1 liter vatten tillsattes och det hela kokades upp. Veteblandningen fick stå och puttra i 15 minuter.
Det förklistrade vetet hälldes i mäskkärlet. Malten och 6,0 liter kallt vatten rördes ner. Temperaturen hamnade på 48 °C där mäsken fick stå i 15 minuter.
2,5 liter kokande vatten tillsattes till mäsken, vilket gav 53 °C. Mäsken fick stå i 15 minuter.
2,8 liter vört tappades ut från mäskkärlet och hälldes i en gryta och fick koka upp.
7,0 liter kokande vatten och 1,0 liter kallvatten tillsattes till mäsken, vilket gav 64 °C. Mäsken fick stå i 15 minuter.
7,3 liter vört tappades ut från mäskkärlet och hälldes i grytan och fick koka upp.
7,0 liter kokande vatten och 0,5 liter kallvatten tillsattes till mäsken, vilket gav 73 °C. Mäsken fick stå i 30 minuter.
All vört tappades ut från mäskkärlet, hälldes i grytan och vämdes upp till 95 °C.
Vörten i grytan hälldes sedan tillbaka ner i mäskkärlet och 0,5 liter kallvatten tillsattes, vilket gav 81 °C. Mäsken fick stå i 10 minuter.
3,0 liter vört recirkulerades.
Lakning med 9,0 liter vatten (88 °C) gav 29,0 liter vört i grytan & pre boil-OG 1,047.
Vörten kokades i grytan under 90 minuter.
25 liter kyld vört med OG 1,057 hälldes i damejeannen (ej rengjord) med bottensatsen från sats 3. 2,0 liter rumstempererat kranvatten tillsattes för att sänka OG till 1,053. Därefter tillsattes torrjästen samt bottensatserna från Girardinflaskorna.

Eftersom att sats 3 hade lite konstiga toner av epoxylim samt smöriga popcorn så var jag lite orolig över att även denna sats ska bli likadan. Dock hoppas jag att bytet till T-58 samt de nya bottensatserna kan styra ölet åt rätt håll.

2016-01-31 Franska medelrostade ekkuber kokades 5 minuter i vatten, som sedan silades av. Ekkuberna tillsattes till ölet. Detta för att dämpa den kraftiga smaken av ek.

2016-06-05 FG 1,014.

6 liter togs ur för blandning av pseudogeuze.

8,5 liter hävdes över till ny damejeanne med plommon, svarta vinbär och aprikos där kärnorna fick följa med. Till denna damejeanne tillsattes även 1 liter pseudolambik 4C.

9,5 liter hävdes över till ny damejeanne med råa, skalade och klyftade rödbetor samt torkade violblommor.

2016-07-10 Buteljering av satsen med rödbetor (8,25 liter), FG 1,013.

2016-09-18 Buteljering av satsen med plommon, vinbär och aprikoser (9,0 liter), FG 1,015.

Resultat

Den naturella versionen är trevlig med en klar bärnstensfärgad vätska. Doften är frisk med omogna äpplen, mineraler, lite mossa. Smaken innehåller mer tanniner och en relativt hög syra som gör att ölet uppfattas aningen svårdrucket. I övrigt finner jag också gröna äpplen, vitpeppar och ett litet stallfunk. En överlag trevlig pseudolambik utan några större konstigheter, men som vanligt med en något hög syra. Som tur är har epoxylimstonen inte följt med bottensatsen från pseudolambik 3.

Versionen med rödbeta och viol hälls upp vackert djuprött. Doften domineras av jordig, fruktig rödbeta. Likaså smaken har fokus på rödbeta, där en jordighet möter funket på ett bra sätt, syran mildras (pga rödbetans naturligt höga pH?) och en frisk mineralisk ton finns närvarande. Violen går inte riktigt att urskilja, men kan bidra till den uppfattade fruktigheten. En riktigt rolig kombination.

Den andra versionen med plommon, vinbär, aprikos har en betydligt högre syra, som ändå är okej ihop med den stora fruktigheten. Färgen är vackert djupröd med lila inslag. I doften finns en komplex blandning av svarta vinbär, plommon, persika och lite mandel. Smaken är tydligt sur, där svarta vinbär och plommon sticker ut som mest tydliga, men toner av björnbär, körsbär och persika finns också. Det känns inte som att aprikosen bidrar med annat än syran. Kärnorna från stenfrukterrna verkar ha bidragit med en fin nötighet som smakar mandelmassa. Även detta en trevlig smakkombination om än en för hög syra.

Fatfyllning nr. 2

Vi har fått tag på ytterligare ett rödvinsfat på 225 liter, som ska fyllas gemensamt av hembryggare i Göteborgstrakten. Beställningen gjordes genom Thorslundskagge. Detta är ett fat ifrån Bordeaux och något av slotten Chateau David, Vensac, Chateau de Laurensanne eller St. Seurin de Bourg. Det är relativt nytömt, men vi valde ändå att bränna ur fatet med ett svavelljus och att skölja ur med 20 liter kokande vatten, som också fick stå och dra ett tag. Förhoppningsvis ska vi få ut tillräckligt med smak från fatet ändå.
Tanken är att först fylla fatet med ett icke-surt öl och vi kom fram till att en quadrupel skulle kunna bli intressant. Därefter kan vi fortsätta med mörka sura öl, och om vi på något sätt skulle få in brett eller bakterier i fatet redan vid första fyllningen så får vi väl köra på det.
Vi brygger efter ungefär samma recept, där bryggaren själv får välja en belgisk jäststam (saisonjäst är förbjudet) och vilket socker som ska användas i sin egen delsats på ca. 20 liter. Vi siktar på OG 1,090 - 1,100 och IBU 20-30 med en 60-minutersgiva.
Det verkar som att folk valt en del olika varianter av socker, där mörk kandisirap och mörkt muscavadosocker nog var mest populära. Jag valde en blandning av farinsocker och strösocker. Jästen för min del blir T-58 där jäsning får ske vid rumstemperatur. Den ihop med Safebrew Abbaye var det folk valt att jäsa med.

Malt
7000 g pale ale malt
400 g karamellmalt (90 EBC)
100 g Special X
100 g rostat korn (dehusked)
500 g farinsocker
300 g strösocker

Mäskningsschema
Försockringsrast, 68,2 - 64,8 °C i 60 min
Utmäskning, 69,8 °C i 10 min
Lakvatten, 80 °C

Humle
50 g Hallertauer Mittelfrüh [3,60 %], koktid 60 min

Övriga tillsatser
2 krm jästnäring (White Labs), koktid 15 min
1 krm protafloc (granulat), koktid 15 min

Jäst
1 paket Safbrew T-58 torrjäst

Kolsyrajäsning
6,6 g socker per liter öl för att kolsyra ölen

Data
Koktid 90 min
Flaskvolym: 22 liter
OG: 1,092
FG: 1,011
IBU: 16
EBC: 51
ABV: 10,8 %

Utförande
2015-03-12 Fatet har anlänt.
2015-03-29 Bryggning av min delsats. Sockret tillsattes då 20 minuter återstod av koket.
2015-04-02 Fyllning av fatet (till vänster i bild) med ca. 120 liter öl.

I och med att vi fyllt fatet på ganska kort varsel, så hann inte alla brygga sin delsats innan fyllningen. Därför kommer fatet få stå halvfullt ett tag. Nu när det inte är ett suröl vi fatlagrar borde acetobakter och Brettanomyces vara långt borta och därför bör inte heller en luftficka i fatet spela så värst stor roll.

Därefter blåste vi ner lite koldioxid för att undvika oxidation av ölet samt tillväxt av annat än Saccharomyces. Fatet förslöts med en silikonplugg och vattenlås.
2015-09-05 Ett smakprov togs ur fatet. Ölet smakar mycket rödvin och en del alkohol, men inte så mycket fat. En pellicle har bildast i fatets öppning, vad detta leder till får vi se.
2016-01-23 Första uttaget ur Eva och 100 liter buteljerades.

Resultat
Ett lattefärgat skum byggs upp och ölen har en klar rödbrun färg. Doften är fin med vinösa inslag och en del rödvin, men också malt och karamell. Kolsyranivån är mjuk och tillsammans med en fyllighet blir ölet väldigt lent. Även i smaken finns fattoner och rödvin, men också lite skumbanan, nejlika, lite torkade plommon, knäckebröd, en örtighet och ett litet stallfunk som avslutar snyggt och gör ölen komplex. Tyvärr är det också en liten smak av alkohol. I helhet ett trevligt öl, som jag tror kan bli väldigt gott med tiden. Dessa flaskor ska definitivt få stå ett tag.

Suurlemoen

Inte helt oväntat kanske, men här kommer nästa Gose!
Redan i januari gjorde jag en sats saltinlagda citroner enligt ett klassiskt marockanskt recept. De har nu stått och gottat till sig och är färdiga att användas. Åsikterna verkar gå isär angående om citronerna fermenteras under tiden eller om det helt enkelt bara handlar om en inläggning. I vilket fall har min burk med citroner haft en gasutveckling, så någonting har ju skett där inne. Om dessa mikroorganismer har någon påverkan på jäsningen av ölet blir intressant att se.

Normalt sett används citronerna som tillbehör till marockanska grytor där de ger en lätt syra och sälta, men framför allt en enorm arom av citrus jag aldrig tidigare träffat på. Min tanke med de inlagda citronerna är att de ska bidra med sältan i gosen samt förhoppningsvis en del av den påtalade aromen. Inget havsvatten denna gång alltså!
För att ännu tydligare poängtera det nordafrikanska ursprunget av detta öl, kommer couscous användas som kolhydratkälla.
Om ytterligare någon krydda åker ner i ölet vet man aldrig heller. Mynta, spiskummin, paprika känns lockande...

Malt
1200 g pilsnermalt
1000 g vetemalt
200 g couscous

Mäskningsschema
Försockringsrast, 66,6 - 64,2 °C i 60 min
Utmäskning, 78,8 °C i 10 min

Humle
10 g Hallertauer Mittelfrüh [3,60 %], koktid 60 min

Övriga tillsatser
1 krm jästnäring (White Labs), koktid 15 min
5 ml mjölksyra (80 %), mäsken
8,0 gram krossade korianderfrön, koktid 15 min
4 st saltinlagda citroner, sekundären

Jäst
0,5 dl mjölksyrabakteriekultur
1 paket Safeale US-05

Kolsyrajäsning
6,0 g socker per liter öl för att kolsyra ölen

Data
Koktid 60 min
Flaskvolym: 10 liter
OG: 1,049
FG: 1,017
IBU: 8
EBC: 7
ABV: 4,4 %

Utförande
2015-03-22 Bryggning av ölet. Couscous tillsatt till mäsken.
Kylning till 33 °C efter koket. Vörten hälldes i en koldioxidfylld jäshink och mjölksyrabakteriekulturen tillsattes.
2015-03-25 Rehydrerad torrjäst tillsatt.
2015-04-06 SG 1,013.
De inlagda citronerna hackades i mindre bitar och skjutsades ner i ölet. Någon skopa av det salta spadet fick också följa med.

2015-04-26 Buteljering.

 

Resultat

Ölet har en trevligt grumlig ljusgul färg med ett vitt skum som snabbt dör bort. Mycket citron finns i aromen som nästan känns artificiell. Sältan är tydlig, men inte överdriven trots att en del tyckt att salthalten kunnat vara lägre. Syran är påtaglig och lagom för stilen. Överlag en rolig och uppfriskande öl, som är ganska enkel i sina smaker.

Jag kan tillägga att den fungerade ypperligt till grillade revben med marockanskt tema.

Chiliporter III

Så klart att det ska bryggas en ny chiliporter! Det är också dags att inviga kylskåpet som är tänkt att vara helt och hållet till för att kontrollera jästemperaturen, främst under primärjäsningen för icke-sura saker.
I denna tredje version ska rimligtvis nog tre sorters chili användas. Närmare bestämt chipotle, ancho och pasilla negra. Chilin ska tillsättss i koket, det fungerade ju bra förra gången, så varför ändra på ett vinnande koncept tänker jag.
Ett problem jag har vid bryggningar av tyngre öl är att utbytet blir så lågt under mäskningen, vilket beror på dels för tjock mäsk men också en hög temperatur under försockringsrasten. En hög temperatur under försockringsrasten är ju önskvärd för att få en bra restsötma, men istället ska jag nu prova att hålla en medelhög temperatur. Det kommer innebära högre utbyte, men också lägre restsötma. Detta ska dock kompensera för genom att tillsätta laktos vid buteljering.
En del saker från förra receptet ska också ändras och spexas till, så som ökning av alkoholhalt, fyllighet, ek, tillsats av kakao samt en ny jäst som jag hoppas presterar bättre. Jag har blivit rejält lack på ESB-stammen vid det här laget; den jäser ut dåligt, har låg alkoholtolerans, flockulerar för snabbt vilket gör att den ger upp innan ölet jäst färdigt och ger därmed överkolsyrade flaskor. Så nu blir det till att prova WLP007 efter tips från andra hembryggare. Den ska jäsas svalt vid 17 °C de första 48 timmarna, sedan stegas temperaturen upp till 20 °C under en veckas tid där den sedan får stå i ytterligare en vecka. En sista vecka innan buteljering är det tänkt att den ska få stå i rumstemperatur, vilket i mitt fall är omkring 23 °C.
När det kommer till kakaon vet jag egentligen inte vad jag sysslar med, så det här får bli ett första försök. Min plan är att tillsätta kakaopulver i koket. Jag misstänker att man kan dra ur tanniner och andra otrevliga ämnen om man kokar kakaon för länge, så jag håller mig till 15 minuter. Efter primärjäsningen ska ännu mer kakao tillsättas. Då i form av krossade bönor. Alternativet är att köra bönorna i koket för att sedan ha pulvret i sekundären. Risken är ju att kakaopulvret bara lägger sig som en kaka på botten av jäshinken utan att bidra med särskillt mycket smak. Därför är det nog lika bra att ha pulvret i koket.

Malt
3000 g pale alemalt, Maris Otter
1500 g brunmalt
700g Caramunich III
700 g chokladmalt
600 g havregryn
100 g svartmalt

Mäskningsschema
Försockringsrast, 66,7 - 65,4 °C i 60 min
Utmäskning, 77,2 °C i 10 min

Humle
24,0 g Galaxy [14,17 %], koktid 60 min

Övriga tillsatser
26,7 ml CaCl₂ (33% lösning), mäskvattnet
4,4 g NaHCO₃, mäskvattnet
3 ml mjölksyra (80 %), mäsken
2,1 g torkad Chipotle chili, koktid 45 min
5,2 g torkad Ancho chili, koktid 45 min
4,3 g torkad Pasilla Negra chili, koktid 45 min
125 g kakaopulver (Divine), koktid 15 min
1 krm jästnäring (White Labs), koktid 15 min
½ krm protafloc (granulat), koktid 15 min
10,0 g krossade kakaobönor (Domori Fave Di Cacao), sekundären
40,0 g bourbonekflis, sekundären

Jäst
1 rör White Labs Dry English Ale (WLP007) - 0,8 liter förkultur

Kolsyrajäsning
4,0 g socker per liter öl för att kolsyra ölen

Data
Koktid 180 min
Flaskvolym: 6,0 liter
OG: 1,115
FG: 1,054
IBU: 51
EBC: 166
ABV: 8,1 %

Utförande
2015-02-18 Förkultur satt.
2015-02-21 Förkultur kallkraschad.
2015-02-22 Bryggning. Chilin kärnades ur, stoppades i en humlekokpåse, slängdes ner i koket och togs upp då kylningen påbörjades. Kakaon rördes ner i vörten med en ballongvisp för att undvika klumpar. Förkulturens sedimenterade jäst tillsattes.
Fortfarande ganska lågt utbyte, men genom förlängning av koket och därmed också lägre volym så prickade jag mitt önskade OG.

Jäsning i tempaturkontrollerat kylskåp vid 17,0 °C. Jag använder universaltermostaten UT200 samt en bit bubbelplast över sensorn för att undvika stora variationer.

2015-03-10 Efter utförd primärjäsning vid felfri temperaturstegning i kylskåpet lyftes jäshinken nu ut i rumstemperatur.
2015-03-21 SG 1,054. Jäklar vilken kass utjäsning! Räknade med att ölet skulle ligga på 1,030 vid det här laget. Kakaopulvret verkar också ha gjort skumkronan under jäsningen riktigt tjock och märklig.

Ekspån och hela kakaobönor rostades vid 150 °C i 30 minuter för att steriliseras, och tillsattes sedan till det omtappade ölet.

2015-04-06 Buteljering.

Resultat

Av någon anledning bildades en enorm bottensats, vilket i kombination med den underliga skumkronan gav väldigt lite öl. Planerat var att buteljera 10 liter, men det här får väl duga.

Sen har vi återigen det här med dålig utjäsning av stora öl. Jag blir inte riktigt klok på vad det beror på, men i detta fall gissar jag på en kombination av jäst med medel-låg attenueringsförmåga, användning av mycket specialmalt och omältade havregryn samt en lite för hög temperatur vid försockringsrasten. Med tanke på detta hoppade jag över laktos vid buteljering eftersom att ölet ändå är så pass fylligt.

Ölet i sig är kolsvart med ett litet brunt skum som byggs upp av den låga kolsyrahalten. Skummet fräser också bort snabbt, antagligen beroende på fettet i kakaon. Jästen jag använde borde klara en högre alkoholhalt, så jag förstår inte riktigt varför det tog så lång tid att få kolsyra i flaskorna. Rostade toner av kaffe och mörk choklad finns i smaken ihop med en lätt hetta från chilin, som gärna kunnat få vara kraftigare. Tyvärr finns det också något i ölet som känns syrligt, vilket stör hela upplevelsen, trots den fylliga kroppen och den relativt rena jäsningen. Jag funderar på om det kan ha att göra med vattenbehandlingen, där jag kanske borde ha haft i ännu mer bikarbonat. Svartmalt är inte heller något jag kommer fortsätta använda i och med att den är känd för att bidra med syrliga toner. Ölet har också en viss karaktär av soya, som inte känns så rolig. Jag tror att karamellmalten kan ha bidragit med detta, så mindre mängd av den nästa gång för att fokusera på det rostade.

Sur Porter

Tanken med detta öl är att skapa en porter med lätta rostade smaker, måttlig syra och lite funk. Det hela ska sedan också smaksättas med chipotle chili, körsbär, rödvin, kakao och ek. Om det fungerar i praktiken är jag osäker på, men det märker vi! Min förhoppning är att ölet ändå ska ha någon form av fyllighet eller sötma kvar, men jag misstänker att det kan bli svårt.
Eftersom att detta recept innehåller mer malt än jag någonsin använt i en bryggning, måste försockringsrasten delas upp i två halvor, där jag tar ut vört och fyller på med nytt varmt vatten efter halva tiden.
För att få en någorlunda låg syra och funkighet, så kommer jag primärjäsa ölet med en engelsk jäststam för att efter någon vecka tillsätta vildjästen.

Malt
3000 g Maris Otter, pale malt
2000 g munichmalt
2000 g havregryn
1000 g CaraMunich III
400 g chokladmalt

Mäskningsschema
Försockringsrast, 70 - 68 °C i 60 min
Lakvatten, 88 °C

Humle
33 g Saaz [3,10 %], koktid 75 min

Övriga tillsatser
6 ml mjölksyra (80 %), mäsken
11,4 ml CaCl₂ (33 % lösning), koktid 15 min
2 krm jästnäring (White Labs), koktid 15 min
1,0 g torkad chipotle chili, sekundären
60 g kakao, sekundären
500 g torkade körsbär, sekundären
400 ml rödvin, sekundären
25 g franska medelrostade ekkuber, sekundären

Jäst
1 paket White Labs British Ale (WLP005) - 1,0 liter förkultur
1 paket East Coast Yeast Bugfarm (ECY01)

Kolsyrajäsning
6,0 g socker per liter öl för att kolsyra ölen

Data
Koktid 105 min
Flaskvolym: 20 liter
OG: 1,076
FG: 1,010
IBU: 13
EBC: 70
ABV: 8,8 %

Utförande
2015-01-02 Förkultur av WLP005 satt.
2015-01-04 Bryggning.
Förutom chokladmalten så rördes all malt och 22 liter vatten (80 °C) rördes ihop i mäskkärlet (hink-i-hink). Temperaturen hamnade på 70 °C där mäsken fick stå i 30 minuter.
6 liter vört tappades ut från mäskkärlet vilket hälldes i en gryta och fick koka upp.
8 liter vatten (80 °C) tillsattes till mäsken, som fick stå i ytterligare 30 minuter.
Chokladmalten rördes ner och lakningen påbörjades. Den tidigare uppsamlade vörten tillsattes till mäsken. 12 liter lakvatten användes för att kunna samla upp 27,5 liter vört med pre-boil OG 1,066. Utbytet blev riktigt lågt, antagligen beroende på den tjocka mäsken samt hög temperatur på försockringsrasten.
Vörten kokades utomhus på balkongen.
Efter kylning samt syresättning hälldes vörten i en plastjäshink och förkulturen tillsattes.
2015-01-19 SG 1,030.
För att bli av med den sedimenterade jästen, så hävdes ölet över till en glasdamejeanne.
ECY01 tillsattes.
2015-06-16 SG 1,013.
Ekkuber steriliserades vid 150 °C i 15 minuter och tillsattes sedan.
2015-09-12

Rödvin, körsbär, kakao och chili mixades ihop med stavmixer, kokades upp och hälldes i en glasdamejeanne. 10 liter av satsen fördes över till den nya damejeannen med ihopkoket.
2015-12-21 Buteljering av den naturella halvan (9,5 liter), FG 1,010. Ölet har fått en del vinäger och etylacetat i sig.
2016-01-01 Buteljering av den andra halvan (8,0 liter), FG 1,011.

Resultat
Först och främst fick den naturella halvan alldeles för mycket syre i utrymmet över vätskenivån i damejeannen, vilket resulterade i ren ättika. Den naturella satsen kasserades därför. Det bästa hade varit att buteljera den naturella halvan direkt vid uppdelning av satsen, men jag ville ju låta den ligga och dra med ekkuberna ett tag till.

Skummet på den smaksatta versionen är smutsvitt och sjunker undan till en kant runt glaset så småning om. Färgen är djupröd och helt klar, jag snålade nog lite med den rostade malten. I doften finner man balsamvinäger, karamell och körsbär. Ölet smakar fylligt, balsamvinäger utan ättikasticket, mjukt surt, kavring, choklad, rödvin, fattoner, körsbär och en liten rökighet med minimal chilihetta finns närvarande. Får tankarna att gå mot Duchesse de Bourgogne, även om denna är mer komplex och syrlig.

Jag hade nog kunnat ha använt mer chokladmalt för att få lite mer rostad smak och en mörkare färg. Nu kan man knappt kalla det för porter tycker jag. Utöver det gillade jag verkligen ölets jästprofil där man fortfarande känner av de engelska tonerna. Jag tror också att primärjäsning med Saccharomyces dämpar syran, vilket ofta är trevligt. Smaksättningen fungerade också bra, där oljan på den torkade frukten inte verkade vara ett problem för skumstabiliteten. Jag tror ofta att man kan undvika att få ner olja ner i flaskorna vid buteljering eftersom att oljan flyter på toppen av ölet.

Det gågna året

2014 har varit ett händelserikt år rent bryggmässigt, hela 24 bryggningar har gjorts vilket resulterat i ännu fler olika öl.
Som planerat har det blivit ungefär två bryggningar i månaden. Jag känner dock att detta tempo är väl högt, så under nästa år saktar jag ner lite. Det är ju trots allt bara en hobby som jag gör för min egen skull på fritiden.

Efter en del meck med BeerSmith, så tycker jag nu att bryggningarna stämmer ganska väl överens med planerad volym samt OG. Även utjäsningsgraden har jag fått en känsla för.
Hink-i-hink metoden är klockren för turbid mashing, men när det kommer till längre infusionsraster så sjunker temperaturen allt för snabbt. Om jag ska kunna använda denna mäskmetod på det här sättet, så får jag se till att lösa det här problemet. Förslagsvis genom att isolera kärlet ännu bättre samt att fylla på oftare med kokande vatten under tiden.

Trots surölens utdragna jästid, så känner jag ändå att jag redan lärt mig mycket kring hur det hela fungerar samt hur man tämjer Brettanomyces och mjölksyrabakterier. Det är också detta som intresserar mig mest, så räkna med mer öl av denna karaktär.
Enligt den preliminära planen kommer nästan enbart belgiska, sura eller funkiga öl bryggas nästa år.

En ny sak under kommande året blir fler ombryggningar av tidigare recept med modifieringar. Åtminstone chiliporter, gose, berliner weisse och syrénöl som det ser ut nu. Och så klart fler pseudolambikar.

En annan ny sak är att ett kylskåp har införskaffats. Så nu kommer jag kunna kontrollera jästemperaturen, vilket känns viktigt för att lyckas med en del öl.

Nu önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år!